Hej världen och extremt jävla jätte-förlåt för att min uppdatering har varit katastrofal den senaste tiden. Här sitter jag iaf nu, nyfärgad i håret och kluven (utan kluvna hårtoppar!!!!!) hahahohohihi. Jag strävar efter en ganska blond nyans, men var pga min mörka färg, tvungen att låta förvandlingen ske stegvis. Så ja, här är jag nu, i skepnad av en jordgubbsblond brud.

Nog för att jordgubbsblont är jääääävligt hett på vissa och nog för att det är en av säsongens snyggaste färger, men på mig äre fan ingen vidare hit. Jag känner mig brunguldorange och missfärgad. Lite sne sådär. Aj. Men det är bara hår. (Dvs. det som utgör hälften utav min yta...........) Aj. Igen. Nu ser jag hur som helst bara fram emot nästa färgning, som förmodligen blir den slutgiltiga!

Solen skiner, lärkan drillar; alla vet vad fröken Sofie gillar:

ATT DET SMAKAR VÅR DÄR UTANFÖR FÖNSTRET. Dropp från taket, klarblå himmel, tack och bock och hon är glad, trallar för sig själv, smuttar på kaffet och älskar sin nya söta rosa sommartopp.

GISSA VEM SOM NYSS BOKADE FRISÖRTID?

Moi, for sure! Hittade lite ny hårsnyggsinspiration i fröken Olivia Palermo. Extra passande med tanke på att hon också har bruna ögon, som jag.

Inatt vaknade jag av att jag gallskrek. Rakt ut. Det skar i hela kroppen och var ta mig fan helt fruktansvärt. Jag förstår mig inte på mig själv i sovande läge och nattligt beteende alla gånger. Ena natten skrattar jag, den andra gråter jag. Och nu skrek jag så högt och jävligt att jag nästan gav min stackars älskade pappa hjärtinfarkt. Jag och mamma låg och skrattade åt det i en hel timme efteråt tror jag, från 3 till 4, som små busiga tonårsflickor. Trots att det inte var roligt för fem ynka svenneöre. Usch så barnsligt va. Hihihi :$

Nu i efterhand börjar jag nästan misstänka att jag hade extrema mardrömmar om oren hy och finnar. Hell, alltså. Jag ville skrika rakt ut när jag såg mig själv i spegeln imorse. Liksom vad faaaan äre som spökar? Jiddrars i min lilla låda och dra mig baklänges, någon. Jag som aldrig någonsin haft problem med huden på något sätt överhuvudtaget. Why now? Frågorna började genast hagla ner i takt med den stigande paniken och ett frenetiskt viftande med armarna. Har jag ätit nåt konstigt? Allergisk reaktion? Är det något fel på min ansiktscreme? JAG ÄR VÄL INTE GRAVID...........? Omöjligt. Eller äre helt enkelt bara jag själv som blivit mer uppmärksam? Shiiiiets. Måste bero på p-pillrena. Hormonell obalans, here I come!!!!!!!!!!!!!!! Det var ju själva fan alltså. Slutade ta dem för en knapp månad sedan efter år utav flitigt användande, då jag trodde mig kunna få bättre pli på magen eller något om jag la av, men icke sa nicke och vände på klacken. Istället blossar fejjan upp likt en salami. Nice! Härmed vet jag i åtminstone vem som ska börja knapra igen, mark my words.

Tack för det. Ville bara få gråta ut lite i detta utseendefixerade samhälle.
Ta det dock med en nypa salt, det är viktigt.

I övrigt blir jag bara starkare. Gudomligt skönt känns det. Finns några små fina därute som gör mig extra glad just nu.  Ni vet vilka ni är. Puss på er

Lät kameran våldta min ombytliga fejja bara för att det känns gött mos as hell att vara någorlunda på G igen. Nu ska jag lacka mina naglar spralligt tomatröda och brygga lite mörkrost tills mamma kommer hem på lunch.

Dagen ser ju hittills extremt livlös ut måste jag säga. Åtminstone utanför fönstret. Men jag lever ju, och det räknas alltid. "En stor bonus", som fröken Caroline Lenner skulle säga.

Har under denna morgon hunnit komma underfund med att jag nog måste skaffa glasögon. Helt seriöst. Börjar bli gammal. Fett. Eh. Fast det är egentligen inte mig emot. För jag gillar glasögon. Tycker det är lagom sexigt.

Här i min älskade pingla Marcus läckra bågar. (Får jag dom, eller...? :$)



Nu ska jag pumpa peppande musik, tillfriskna på riktigt och dansa ner frukosten.

Puss och nyp!

Jag är fruktansvärt sugen på en smärre förvandling rent hårfärgsmässigt, såhär när vårstrålarna börjat göra sig påminda och ett något varmare väder försiktigt knackar på dörren utanför. Victoria's secrets-ängeln Candice Swanepoel är inte bara avundsvärt snygg - hennes hår är också bedårande. Naturliga nyanser är långväga sexigast och slingblonda lockar känns bara helrätt.

Nästan så jag bokar in mig hos frissan inom kort. Vad tror ni?

Min snygg-inspiraion:

...about a condom. En som var rosa och pimpad med glamflashigt silverglitter.

Och inte nog med det.....  För den hade dessutom berikats utav brutal knotterfest, packad el solo i en fin och frestande vinröd shiny lyxförpackning, signerad der deutschen Land irgendwo. Jag var tolv bast, blond och upp över öronen förälskad i en två år äldre pojke. Och den här pojken och jag, vi hade det fruktansvärt roligt tillsammans. Dag ut och dag in. Man skulle nog eventuellt till och med kunna säga att vi var som varandras nikotinplåster; ständigt påklistrade, beroende och nästan lite löjligt svansande efter varandra likt små hundvalpar in distress.

Det var en dag för snart 6 år sedan, nere i vår uppimpade källarvåning, som vi lät en briljant idé få avlas fram emellan oss. Ni förstår: han hade nämligen en kondom (!!!) liggandes i sin plånbok, säkert väntande på att få komma till användning. En kondom, som han införskaffat på en båt under sin vistelse i Tyskland. Ni hajjar, va? Utomlands till och med. Gosh. Det här var så outstanding skithäftigt så jag bara small rakt av pronto, och anammade samma mörkröda färg som gummits omsvepande pack-stass, samtidigt som mina små fumliga fingrar med avskavt nagellack ivrigt fick rippa glansen på den.

"Nu gör jag det", tänkte jag och............................................................ fyllde den med vatten. What a disappointment, huh...? Hahahaha. Livets goda som tolvåring är inte så jäkla komplicerat förstår ni. Vi bara stod där, min första kärlek och jag; trängandes på toaletten och sprängladdade den rosa glitterkondomen, samtidigt som vi tyckte att livet var bra tillfredsställande som det var. Därefter lade vi den i en gammal godispåse med dumlepapper, knutströp den med råge och tyckte att den gjorde sig utomordentligt bra inuti ett av våra hörnskåp. Safe! 

Och så häromdan, sex år senare, skulle jag städa lite i enlighet med dom små ryck som ibland väller över en likt påträngande små mani-monster - so I got started, landade blicken på hörnskåpet nere i källaren och konstaterade att dammråttorna sadlat om till rejäla elefanter. Efter en stunds "uuueeew"-ande, öppnade jag det som ni kanske förstår, för en redig clean-up. Guess what comes next?

Jo, en gammal söndermöglad kondom med lite, lite vatten inuti. Blekt rosa och fruktansvärt enslig, jävlig och bortglömd. Det var längesen jag skrattade så mycket. Mycket hinner hända på sex år, men det här tog fan priset. Jag blir så nostalgiskt äcklad och road och lycklig. Det är sjukt vad jag ruvar på minnen någonstans därunder ytan. Helfestligt värre!

Självklart fick detta minnes fysiska ådra åka i soporna med huvudet före, men det är ändå bra tacksamt och roligt att få tänka tillbaka såhär i efterhand. På sådant som man trodde man glömt och som då bara var "oväsentliga" vardagsföreteelser. Haha :)

Fin dag igen. Great.

Nu ska jag svänga ihop lite frullis och därefter andas some fresh air.

Jag är trött och jag har tråkigt i min sjuksäng. Så här kommer en liten lista bara därför. Godnatt!

Välkomna hem till mig snart, snyggingar.
(Givetvis inte flickorna at the pics. Kläderna.)

Solen skiner emellanåt och det gör mig ohyggligt glader, såhär i mina sjuklingstider. Gladfaktorn plussades också på lite extra i form av fint Martinbesök ett par timmar. Det är ju SÅ mycket trevligare att dricka kaffe när man är två tycker jag :)

Dagens planer är i övrigt lika med noll. Jag ska vara hemma, ta det lugnt till tusen och vila upp mig, knarka vitaminer och tabletter och bli kry! (Och kanske tröstshoppa lite (mycket!!!) när alla andra partar loss ikväll/natt, istället för att slita mitt eget hår i ren frustration och ihopdepp...) Hehehehehe.

Visst - präktiga statementsmycken i all ära - men jag måste ändå få slå ett slag för att less is more, många gånger. I vår är det nämligen det som jag vill köra på i smyckesväg. Det ska vara rent, litet, lätt och diskret. Fräschast så. Blev småförälskad i detta armband från One of a kind, som designar i enlighet med de minimalistiska kraven. 460 pix. Väldigt enkelt.

Just nu vill jag bara dela med mig av en (iaf för mig) glädjande nyhet:

Jag har lyckats lägga på mig hela TVÅ KILO. Två kilo kärlek, hörde ni eller?! Jag är så jävla stolt över mig själv. Så jävla stolt över min kropp. Jag vaknar upp, slänger ett öga mot spegeln mittemot och ser en HELT OKEJ brud som ler tillbaka. En mer än okej brud. Jag ser en liten tjej med ett stort hjärta och en enorm vilja. Och inget i hela världen ska få stå i vägen för det som gör mig lycklig och tillfreds inombords. Inte något.

Hej och hå igen.

Sitter i detta nu på ett tåg och försvinner lite över ett par dagar, något som det troligtvis även kommer att ges sken av här i bloggen, i form av ett möjligt uppehåll under ett par dar. Sedan ska jag underrätta er igen. Promise.

Hoppas att ni alla mår lika förträffligt som jag! :) Ha en suverän måndagskväll. Stor kram och massa kärlek från er trogna fröken Graw.