Kära dagbok.

Jag hatar snö (döööööööööööö..) och har en önskan i detta nu:




Det vill säga liiiiite pepparkaksfärg (ja, jag vet att jag är en vithårig neger på bilden.) och min älskade familj till sällis på en vit strand med lite mysigt turkosblått vatten i bakgrunden långt bort i fan-så-underbart-landet. Alla dessa sommarbilder gör mig störd av värmelängtan. Låt mig drabbas av värmeslag, hellre än att huttra runt i min femtiokilosjacka som en biten mutter. Jag behöver plusgrader, bara ben, glass och söta sommarklänningar PRONTO. Solen lyser med sin frånvaro. Men mest lyser jag nog ta mig fan själv. Av blekhet.

Det var allt jag ville ha sagt. Tack hej.

Och så älskar jag att vi är så jävla vackra i detta släkte. Sjukt.