Hej och hå igen.

Sitter i detta nu på ett tåg och försvinner lite över ett par dagar, något som det troligtvis även kommer att ges sken av här i bloggen, i form av ett möjligt uppehåll under ett par dar. Sedan ska jag underrätta er igen. Promise.

Hoppas att ni alla mår lika förträffligt som jag! :) Ha en suverän måndagskväll. Stor kram och massa kärlek från er trogna fröken Graw.

Alltså hörde jag ett rungande "WIIIIIIIIIIIII" i ren och skär lycka?

Någon måste ha hört mina små bönerop om sollängtan, och med råge tagit tag i det, för idag strålar den nämligen ifrån en klarblå himmel, till en temperatur som till och med en frusen tös som jag vågar mig ut i.

Shoes on - time for a walk.

---

Update; okej.......... självklart tabbade jag och skrev att det var januari idag. Klantigt... Men nu, Sofi - nu har jag ändrat ;) Bra att någon har koll på mig när jag tydligen inte klarar av det själv.

Kära dagbok.

Jag hatar snö (döööööööööööö..) och har en önskan i detta nu:




Det vill säga liiiiite pepparkaksfärg (ja, jag vet att jag är en vithårig neger på bilden.) och min älskade familj till sällis på en vit strand med lite mysigt turkosblått vatten i bakgrunden långt bort i fan-så-underbart-landet. Alla dessa sommarbilder gör mig störd av värmelängtan. Låt mig drabbas av värmeslag, hellre än att huttra runt i min femtiokilosjacka som en biten mutter. Jag behöver plusgrader, bara ben, glass och söta sommarklänningar PRONTO. Solen lyser med sin frånvaro. Men mest lyser jag nog ta mig fan själv. Av blekhet.

Det var allt jag ville ha sagt. Tack hej.

Och så älskar jag att vi är så jävla vackra i detta släkte. Sjukt.

Asså heeeeeeeeeej, trött och sliten tjej.

Men vad i helskotta gör det när gårdagen bjöd på massor utav roliga och till en viss del, rätt otippade grejer? Nog för att det inte direkt hör till ovanligheterna att mitt lilla crew (inkluderar Josefine, Sofi, Caroline och Marcus) både härjar och handlar på impuls.

Landade hur som haver hos alltid lika glada Johan runt 22-snåret, där han och några vänner föriferrade lite smått med poker, gitarr, skriksång och alkoholhaltiga drycker. En dryg timme senare tog vi oss vidare mot Etage i samma sällskap, varpå I bumped into a pair of familiar faces i form av bland annat snygg-elin och snygg-ingrid ifrån mina körslagettider med Team Stefan. Jättekul att ses! Blev lite smånostalgisk där ute i vimmeldimman, dansade mig svettig (fräsch brud?) och flängde omkring, snodde solbrillor ifrån okända människor, spanade ragg åt min bög och sörplade söta jordgubbsröda drinkar. I huvudsak en bra kväll, bra natt; lite seg morgon, men en skön dag. Litet minus för att jag vid ett par tillfällen fällde några tårar, men det var bara att ta sig samman. Jag lever ju och jag älskar det. Sålänge jag får blandas och vara med dem som jag tycker om, och dem som målar leenden på mina läppar.

Nu ska jag smälla i mig lite (läs: MASSOR!!!!) utav mammas lasagne och dö i sängen med en fet godispåse. Nice ändå tycker jag. Här bjuder jag på en puss ifrån mig och världens sötaste Caroline:

Fortsätter min matdag med parmalindad kycklingfilé, gigantisk klyftpotatis, keso och en jävla massa grönt. Plus en banan. Plus ett glas vatten. Plus kaffe. Gött som bara fasen.



En övrig update är att jag är jävligt nöjd med min lilla plugginsats trots det faktum att det är både lördag OCH lov. Mera kreddddd to moi! En skön dusch senare sitter jag nu här och stirrar mig blind på mina överfyllda garderober. Tro fan vad man ska ta och stassa upp sig i tonight? Ni får la se ett smakprov när jag väl fått lite struktur på det hela. Och tro fan vad man ska äta till middag...? Jag ÄR ett matfreak, jag vet. Men det behöver jag.

Puss och nyp sålänge.

...mår jag helt och hållet soberana. Rivstartade dagen med en mummafrullis bestående av vaniljyoghurt, färska frukter, ägg och finfina kesomackor. Prima! Sedan lät jag min något överambitiösa sida ta över och fräschade upp mitt bombnedslag till rum. Ohyes, ni hörde rätt. Stor eloge till mig och en jävla massa plus i kanten för att det börjar bli riktigt snyggt. Glad tjej, wey.

Dagens kommande bravader inkluderar ett par timmars plugg och sällis med mamma på hennes jobb inom kort, följt av en promenad, lite mera mat, lite besök, och så slutligen en bilresa mot Falun; ett stopp hos snällis-johan som låter oss natta över i lägenheten (TACK GÅNGER TUSEN!), och så lite peppat slå-klackarna-i-taket-med-snygga-brudar-och-en-bög-party :) Klingar awesome in my ears.

För övrigt så hade jag en trevli-trevli-fredag igår. Vaknade tidigt, tog en buss till Mora, fikade med Emil, träffade mina fruar och hade det bra.

Nu - iväg. Hoppas ni alla får en superdag!

Idag har jag fullkomligt sprudlat av glädje. Nog för att jag i mångas ögon verkar vara känd för den lilla tjejen med det stora leendet, men idag har ivern rivit lite extra inom mig av någon anledning. Med all säkerhet inte på grund av den värdelösa kylan - men med desto större sannolikhet (delvis) som ett resultat av att jag faktiskt har en hel veckas skön ledighet framför mig. Grymt!

När skratt tar en genom dagen blir allting så mycket lättare. Har ni tänkt på det? Skönt till tusen. Och jag har mina underbara vänner att tacka för detta. You're the best. Idag lärde jag mig dessutom att älska pestomackor á la Josefine Svensson med tomat, oliver och en liten skopa keso. Smaklökarna bara skrek av lycka. Sämre blev det ju knappast av några rutor marabou på det, en stor kopp gott te med skvallerpinglorna och en dundermysig middag på Strand i samma chica sällskap. Tack. Ni värmer mitt hjärta.

Hörde jag någon säga choklad......?


Marcus, Klara och Sofi.


Mina pärlor.

Hamstrar nötter likt en ollongalen ekorre. Hungrig som en varg. Klockan tickar. Jag är glad som fan. Väntar på mina mates. Rådiggar mina schmexigt kornblå-lackade tassar. Beundrar fröken Svenssons överambitiösa flängande med dammsugaren längs med golven. Hennes beteende är maniskt. Hon verkar besatt. Jag blir rädd. Klockan tickar vidare. Snart står fika på menyn. En god middag likaså. Glada dagar. Fina vänner. Skönt lov. I feel great.

Runt elvasnåret imorse (förmiddags? whatever..) så satte jag mig i mormors übersöta supersaab och gasade vidare iväg nermot mora och skolan. Gasade må i och för sig vara att ta i rätt rejält, men hon är bra gölli när hon rattar på ändå, min fina mormor. Så när jag sitter där i framsätet och genomlider P4's snack på radion i trekvart, så förundras jag en aning över det faktum att något inte riktigt ter sig i enlighet med det normala. Det liksom...........fattades något.

BUT - there was no loss: för innan jag kliver ur bilen utanför skolans tunga portar, så kommer den likt ett efterlängtat brev på posten; den sedvanliga marabou-kakan á la 200 underbara gram, redo att smälta på min tunga likt en sensationell smaklöksorgasm. Tack mormor. Tack för att du göder mig - för att du älskar mig - och för att du vet vad jag älskar.

Skoldagen avrundades sedan med en mysig fika på söta stugan med la Cathrine. Kort sagt - bra dag. Nu väntar mammas goa lasagne. Tasty.

Mätt och belåten efter en stor, god frukost. Perfekt! Nu är jag etthundra procent redo att möta denna onsdag.

Tittade förbi fröken Svensson idag efter skolan och möttes av denna syn:



Den som gissar rätt på vad det föreställer får en cyberkram. Jävligt exklusivt erbjudande. Bör även tillägga att det för övrigt var jäkligt trevligt at fiffiplace; as always for sure. Vi avlade fram en välbalanserad stämning någonstans mittemellan skratt och tårar, flams och allvar. Vilken kvinna. Loveyou.

Andra goa (eller nåt...) grejer som denna annars rätt gråa tisdag bjudit på, har (givetvis!) varit en dos skola inklusive redig plugg-göra. Den har dock serverat ett och annat leende likaså (dominoeffekternas konung vare va, aiiiight?), bland annat i form av ett par sushibitar med Martin. Supertrevligt. Jag kan helt enkelt inte tycka annat än att den killen är smått fantastisk. Oavsett vad. Och därmed sätter jag även punkt för ikväll.

Efter en ganska så väldigt lugn och skön dag, så sitter jag nu här, inkommen ifrån en uppfriskande promenad med min kära mor, och ska alldeles strax krypa till kojs - nöjd och glad. För övrigt nurå; Jag klappade nästan händerna av förtjusning när vågen imorse FÖRE FRUKOST OSV, visade på nästan ett helt kilo mer än vanligt :') Tjoho. Det underbara med att vilja kämpa sig upp ett par kilon, är att man får äta precis vad sjuttsigen man vill. Nackdelen i detta är ju dock att min mage inte tål vad sjuttsigen som helst utan att spåra ur och dö lite smått. Lyckligtvis har jag rätt hyfsade matvanor och älskar mat som både magen, kroppen och själen mår bra av. Hämtpizza och kletig kebab går med andra ord fetingbort. Hur som haver: Matdagboken. Dagens matintag har sett ut enligt följande:

Frukost: 1 lingongrova med bregott, löskokt ägg och kaviar, knäckis med skinkost + 1 banan och ett glas laktosfri mjölk. Coffee.
Lunch: Skolmat (tjoho!), dvs. 2 pannbiffar, ett berg av morötter och sallad, en liten potatis, sås + lingonsyltfrossa.
Mellis: 1 äpple + skinksmörgås.
Middag: Laxfilé med broccoli, kokta morötter, bamsepotatis och romsås + 1 apelsin. Coffee + några rutor choklad. (Säger som Blondinbella - ÄT FÖR SJÄLEN OCKSÅ!)
Kvällsfika: Naturell laktosfri yoghurt med crunschmüsli, valnötter och tranbär, 1 lingongrova med keso, skinka och tomat + gurka.

SÅ NU ÄR JAG SÄNGREDO. Tror jag... skulle KUNNA pressa ner en macka till, men frågan är ju om jag verkligen ska göra't. Jag brukar titla mig själv som den bottenlösa brunnen; liten tjej, liten kropp - stor aptit. Men det är väl bra antar jag. Men... är jag möjligtvis liiiiite knäpp om jag redan längtar till frukosten...? Gosh.

Anyway - GOODNIGHT.

HEJ ALLA SÖTA GLADA LÅNGA KORTA SMÅ OCH STORA.

Idag är det måndag; det vill säga starten på en ny, härlig (?) vecka. Personligen låter jag denna morgon ta fart i sälle med en rejäl kaffekopp och ett hejdundrandes glatt humör. TJOHO! Vädret suger åsneballe, men jag kunde inte bry mig mindre just nu. Känner mig sort of invincible. Puss och ha en urnice dag!

...sitter jag och försöker plugga, men det går fanimej bra segt. Försöker uppträda jävligt vässad och med huvudet på skaft, men det osar bara bränt. Inte för att mitt ideliga tankegnuggande gett resultat, utan snarare för att jag upptäckte att jag nästintill eldat upp min stackars vetekudde i micron. BRA TJEJ HEJ NEJ. Dessutom skulle jag känna mig hundra gånger smartare i ett par chica nördglas.

Tänk att vareviga söndags något tröga kvällskvist alltid ter sig likadant. De flesta viger väl sina liv åt Solsidan såhär dags (eller hur...?), men bara för att leka lite rebell, så tycker jag att det är helt okej att gå emot strömmen :$ Smällen man får ta är ju att framstå som relativt efterbliven i eventuella solsidan-samtal, men den tar jag with nemas problemas, cool som man är....................

Har för övrigt haft en väldigt, väldigt lugn (men också skön!) dag, där jag i princip inte rört mig ur fläcken mer än nödvändigt. Om ett par timmar slocknar jag förhoppningsvis gott i min säng och vaknar pigg och alert inför 4 nya skoldagar, innan det efterlängtade sportlovet tar fart. Faktum är att jag numera, till och med, kan känna en viss glädje i att dagligen få sätta mig på bussen ner mot Mora, för att sedan knata omkring i korridorerna och stöta på glada människor. Tänk bara vad små leenden kan göra mycket. Ett litet leende ger nästan automatiskt upphov till ett nytt leende, som föder ett till leende, som föder ett till osvosvosv; och därigenom har vi avlat fram en superskön dominoeffekt av glädje. Hur bra låter inte det...? Så därför inför jag härmed le-mer-regeln. Är ni på?

Den som imorgon möter min blick och ser något annat än detta, har fri befogenhet att slå ner mig med första bästa baseballträ.

Här sitter jag, mitt uppe i min dagliga fruktfrossa och läser Veckorevyn, när jag plötsligt sätter bananen i halsen av exceptionell avsmak. Varför? Svaret är kort sagt motbjudande och spränger ramarna för allt vad äckelhet innebär med råge:



Liksom, vad i helvete? Nog för att det utan undantag verkligen ALLTID är fruktansvärt vidrigt och hemskt och jobbigt att kräkas. Men det här tar fan priset. Här sitter jag med en mosig banan i munnen och riktigt känner hur dess smetiga konsistens växer likt en amöba i munnen på mig, samtidigt som en av mina redan största fobier fläskar på sin horribla unfreshness-status med typ femtioelvatusen kilo, på bara två röda. Jag sväljer motvilligt och känner efter i magen. Frågorna i mitt huvud börjar plåga mitt stackars psyke. Om jag någon gång i mitt liv tvingas genomlida fekala kräkningar så dör jag hellre här och nu. Med min mosiga banan som enda sällskap. Halväten och jävlig.

Lite enkel morgonmatematik á la Graw:

Igår morse anlände alltså min fina mamma och jag till Stockholm och hade en jättemysig dag med lite shopping och massa prat. Och på tal om min mamma, så finns det nog ingen människa på denna jord som förstår mig såsom hon gör. Och det älskar jag dig för, mamma. Framåt kvällskvisten var det dock dags för henne att bege sig hemåt igen, och dags för mig själv att möta upp mina snygga tjejor - vilket jag alltså gjorde - över en brakfest på donken, där jag bland annat spottade kaffe och knaprade stekhet äppelpaj.

Anyway. Vi begav oss så småningom, efter x antal telefonsamtal och annat gnojs, ner under jorden för att tuffa mot Solna, och landade där i västra skogen hos en mycket trevlig kille vid namn Björn. Jag var helinställd på en totallugn kväll för min egen del, men nog fan var det att lova sig själv för mycket. Helt plötsligt satt vi nämligen i en taxi på väg mot Stureplan, och slog i nästa sekund klackarna i taket inne på Laroy i trevligt sällskap signerat Alingsås. Heltrevlig, helkul och helmysig kväll för att kort och gott sammanfatta det hela. TACK GOTT FOLK!

(Bör kanske även inflika att jag lovade lite för mycket när jag i princip byggde upp förväntningar på en bildbomb här i bloggen. Min kamera låg nämligen längst ner i väskan inne på en toalett hela kvällen. Så oerhört typiskt mig. Men som tur är så har man ju fina vänner som sköter den där paparazzi-biten något lite jävligt mycket bättre. Som typ hon, Sofi Kas. Jag själv går till sängs här och nu. Men sköt om er! Goodnight - sleep tight.)

Turister i farten.


Min brud.

Ja, ni ser ju själva. Om cirka en timme har jag dock lidit mig igenom och landat i lilla Mora igen, för att därefter bli upplockat av Taxi Graw och skjutsas vidare upp emot ännu mindre, men ack så söta Älvdalen.

Will tell about gårdagen där och då!

Morning sunshines!

Pigg och fräsch anropar jag jorden ifrån min drömbubbla. Eller så kanske jorden anropar mig...? Hur som haver: Imorse gick jag verkligen upp i ottan, närmare bestämt halv 5. Nu tycker ni nog, med all rätt, att jag är komplett galen (och det kanske jag också är...), men ska man hinna svischa iväg med ett bajstidigt tåg så ska man. So here we are; någonstans bland en jävla massa skog - tuffandes med (trots en påtagligt trött och småsliten uppsyn som vittnar om att den egentligt välbehövda skönhetssömnen ej fullbordats) ett ytterst glatt humör som extra bagage på väg mot huvudstaden. Tror på en förträfflig dag!

Och om några timmar intar inga mindre än fröken Kas och fröken Svensson Stockholms gator likaså. Helt suveränt tycker jag. Jag menar, kan det bli annat än kalas med såna brudar i följet? Skulle inte tro det. Uppdatering med bilder kommer; så håll ut! Hoho. Ska även dra igång "Matdagboken á la Graw" hade jag tänkt, också det vid dagens slut, och fortsatt så här framöver. Än så länge har jag hunnit trycka två skinkmackor med tomat, ett äpple, en banan och två rykande hotta kaffekoppar. Helt okej start på dagen ändå! Nu ska jag kräma på med lite skön musik i lurarna, knapra på valnötter och knäppa massa (!!!!!) egobilder med webcamen. Eller okej, stryk det sista...................

Avslutningsvis: Hoppas att ni alla får en superhärlig fredag!

Bjussar tillsvidare på en fantastiskt stimulerande bild, föreställande mig själv när jag mår som allra bäst. Det vill säga med en macka i munnen. Peace out.

- ni som sätter avtryck här i bloggen genom att kommentera, och det med fina ord som verkligen värmer mitt frusna hjärta denna kväll.

Jag syftar tillbaka till det inlägg som jag skrev för en tid sedan, angående min kropp och de problem som den lider utav. Inlägget återfinns här.

Jag vill bara säga TACK. Det är precis sådana ord och uppmuntringar som får en att vilja kämpa lite, lite mer. Stor kram och massa värme till er som offrar någon minut för att visa ert stöd. Eloge till er. ❤

...lite lätt yr and with a slightly headache. Men det här med krämpor är ju lite vardagsmat för mig, så I'm fine. Nu ska jag och världens bästa mamma ställa oss i köket för att svänga ihop en torsdagsmiddag med tacos. Mmmmmmmmmmm. Gottis vill jag lova.

För övrigt kan jag även passa på att tillägga att jag, pga. en liten idé från doktorn jag träffar, tänkt börja föra matdagbok för att därigenom få en noggrann översikt över vad jag stoppar i mig, i vilken mängd osv, för att efter en tid förhoppningsvis kunna se ett mönster i vad min mage tål respektive mår pyton av. Tycker att det är värt ett försök i alla fall. Eller vad tror ni...?

Min ämnesomsättning går på högvarv. Har börjat inta större portioner efter min mages förmåga, och svullar gärna några extra kakor till kaffet även fast jag inte känner något sug efter sötsaker överhuvudtaget - men inte fan sätter det sig på kroppen. Kanske borde jag vara tacksam över att ha begåvats med en finfin förbränning, men liksom HALLÅ? GE MIG LITE FETT TACK. Haha. Hur i helvete går man upp i vikt? Godis, chips och pizza funkar inte för mig.

Neeeeeeej, nu ska jag knapra en marabou och hacka gurka - dvs. två av de saker som en Sofie Graw gör allra bäst. Puss på er sålänge!

Hejhopp! På tiden vaaaa...?

Efter många dagars deppighet mår jag åter bra. Det är inga historier jag tänker dra här, mer än att jag åter ska ta tag i mitt lilla skrivande jag så fint hann påbörja för en tid sen. Hoppas ni är med mig :)

Så fort jag snickrat ihop en ny och lite mer passande header (?) så slänger jag upp den, men just nu orkar jag fasen inte. Hur som haver - IDAG, torsdag den 17 februari 2011 intar lilla soffiproppan bloggosfären igen. Slut på tomprat nu. Vi hörs senare idag, så fort jag landat hemma från skolan.

PUSS!