Runt elvasnåret imorse (förmiddags? whatever..) så satte jag mig i mormors übersöta supersaab och gasade vidare iväg nermot mora och skolan. Gasade må i och för sig vara att ta i rätt rejält, men hon är bra gölli när hon rattar på ändå, min fina mormor. Så när jag sitter där i framsätet och genomlider P4's snack på radion i trekvart, så förundras jag en aning över det faktum att något inte riktigt ter sig i enlighet med det normala. Det liksom...........fattades något.

BUT - there was no loss: för innan jag kliver ur bilen utanför skolans tunga portar, så kommer den likt ett efterlängtat brev på posten; den sedvanliga marabou-kakan á la 200 underbara gram, redo att smälta på min tunga likt en sensationell smaklöksorgasm. Tack mormor. Tack för att du göder mig - för att du älskar mig - och för att du vet vad jag älskar.

Skoldagen avrundades sedan med en mysig fika på söta stugan med la Cathrine. Kort sagt - bra dag. Nu väntar mammas goa lasagne. Tasty.