...sitter jag och försöker plugga, men det går fanimej bra segt. Försöker uppträda jävligt vässad och med huvudet på skaft, men det osar bara bränt. Inte för att mitt ideliga tankegnuggande gett resultat, utan snarare för att jag upptäckte att jag nästintill eldat upp min stackars vetekudde i micron. BRA TJEJ HEJ NEJ. Dessutom skulle jag känna mig hundra gånger smartare i ett par chica nördglas.

Tänk att vareviga söndags något tröga kvällskvist alltid ter sig likadant. De flesta viger väl sina liv åt Solsidan såhär dags (eller hur...?), men bara för att leka lite rebell, så tycker jag att det är helt okej att gå emot strömmen :$ Smällen man får ta är ju att framstå som relativt efterbliven i eventuella solsidan-samtal, men den tar jag with nemas problemas, cool som man är....................

Har för övrigt haft en väldigt, väldigt lugn (men också skön!) dag, där jag i princip inte rört mig ur fläcken mer än nödvändigt. Om ett par timmar slocknar jag förhoppningsvis gott i min säng och vaknar pigg och alert inför 4 nya skoldagar, innan det efterlängtade sportlovet tar fart. Faktum är att jag numera, till och med, kan känna en viss glädje i att dagligen få sätta mig på bussen ner mot Mora, för att sedan knata omkring i korridorerna och stöta på glada människor. Tänk bara vad små leenden kan göra mycket. Ett litet leende ger nästan automatiskt upphov till ett nytt leende, som föder ett till leende, som föder ett till osvosvosv; och därigenom har vi avlat fram en superskön dominoeffekt av glädje. Hur bra låter inte det...? Så därför inför jag härmed le-mer-regeln. Är ni på?

Den som imorgon möter min blick och ser något annat än detta, har fri befogenhet att slå ner mig med första bästa baseballträ.